Foder åt allätare

 

DJURDOKTORNS Basfoder åt allätande gnagare och reptiler

Produktbeskrivning:	basfoder åt allätande gnagare samt allätande reptiler ex. sump&boxsköldpadda och vattensköldpadda samt vissa ödlor
Innehållsdeklaration:	Råvaruinnehåll –Korn, majs, torkat fläskprotein, torkat fågelprotein, vetemjöl, cellulosafiber, vetegluten*, hydrolyserat animaliskt protein, animaliskt fett, mineraler, cikoriamassa, sojaolja, fiskolja, psylliumfrön/skal, frukto-oligosackarider, tagetesextrakt (innehåller lutein). TILLSATSER (per kg): Näringstillsatser: Vitamin A: 24900 IE, Vitamin D3: 800 IE, E1 (Järn): 41 mg, E2 (Jod): 2,8 mg, E4 (Koppar): 10 mg, E5 (Mangan): 54 mg, E6 (Zink): 203 mg, E8 (Selen): 0,1 mg - Tekniska tillsatser: Penta-natrium-trifosfat: 3,5 g - Konserveringsmedel - Antioxidanter. Protein: 30% - Fett: 11% - Råaska: 6,9% - Växttråd: 6,5%
Förpackningsstorlek:	300 gram.
Hållbarhet:	oöppnad förpackning 1 år och öppnad förpackning 6 månader.
Förvaring:	lufttätt, svalt och torrt, samt mörkt. Innehållet behåller sin goda smak och färg mycket längre om du förvarar det enligt instruktionerna.

GNAGARE:

Förutom fri tillgång till DJURDOKTORNS Basfoder ska du ge fri tillgång till hö och vatten samt grenar och små kvistar av allt möjligt du hittar i skogen. Plocka ex rötter och buskar och bär från blåbär och lingon, grästuvor med gräs och ogräs och jord, mossor (finns året om), insekter och maskar och larver samt sniglar slinker också ner. Har du begränsade möjligheter att ta från naturens skafferi, kan du ta av det mesta som växer vilt i en trädgård, samt grenar och kvistar från fruktträd. Ge också grönsaker (färsk broccoli, ärtor, morot, kålrot, persilja) och frukt

(päron, äpple, hallon, jordgubbar, blåbär) samt kokt ägg, keso, fullkornsbröd och liten bit hundtorrfoder ibland.

Undvik att ge sådant som inte fyller någon näringsmässig funktion, ex chips, kex, ost, gurka, isbergsallad. Choklad är giftigt och godis är direkt skadligt. Köp inte foder som säljs i lösvikt, eftersom det är ohygieniskt och fodren får dåligt näringsvärde när de ligger och exponeras för luft och bakterier.

Det finns flera anledningar till varför smågnagarna ägnar mycket tid åt att äta och till att skaffa foder. Fodren i naturen är förhållandevis näringsfattiga periodvis, och det krävs ganska mycket arbete att leta och gräva fram det ätbara de hittar. I fångenskap serveras det i överskott och tyvärr oftast för näringsrikt och lättillgängligt foder. De flesta fodren, ex gnagar-blandningar, har dessutom felaktig sammansättning - de är inte välbalanserade. Smådjuren blir överviktiga, avmagrade och sjuka, och dör allt för tidigt.

REPTILER:

Ge Djurdoktorns foder åt allätare åt din reptil, men glöm inte att de ska ha färskt foder också. De ska ha tillgång till färska råvaror oavsett vilket torrfoder eller konserverat foder de får. Enbart torrfoder och konserver är inte tillräckligt åt djur eller människor.

Vattensköldpadda

Dosering: Ge din vattensköldpadda mat när den är hungrig. Prova dig fram, men utgå ifrån att alla sköldpaddor äter varje dag. Det gäller alla slags foder på marknaden. Utfodringsanvisningar: Ge pelletsen uppblötta i vatten innan du ger dem till sköldpaddan. Övrigt: För att avgöra om din sköldpadda äter tillräckligt med foder kan du väga sköldpaddan regelbundet. Den ska gå upp i vikt konstant. Går den ner i vikt är något fel. Sköldpaddsfodret kan ges flera gånger om dagen i småportioner eller mer sällan. Små sköldpaddor bör utfodras ofta ibland flera gånger om dagen. I naturen har de alltid tillgång till mat-dygnet runt, och det är de själva som väljer när och vad de vill ha. Det måste vi respektera, och erbjuda dem mat när de vill ha. I terrariet / akvariet ska det alltid finnas vattenväxter av olika art. Får du tillfälligtvis inte tag på dem kan situationen räddas med olika salladsblad, ex endive, plocksallad, andra salladsformer, torkade alger på stam mm. tills du åter får tag på vattenväxter. Det ska aldrig vara tomt på levande växter eftersom det är onaturligt för din sköldpadda. De flesta vattensköldpaddor äter också levande fiskar, och för att skapa en autentisk miljö till dem, så ska det även finnas levande fiskar(akvariefiskar) i deras habitat.

Det finns inget ”superfoder” som bara behöver ges lite då och då även om det används flitigt som ett säljargument. Ofta ger djurägaren maten allt för sällan åt sina sköldpaddor. I naturen äter de många gånger varje dag precis som de flesta andra djur gör. Att de blir överviktiga är inget argument för att ge fodret några gånger i veckan. Blir de överviktiga, ja då har du fel slags foder till dem. Precis som med människor, ät bättre mat om du blir överviktig, det är inte bra att äta var tredje dag för att slippa bli överviktig.

Sumpsköldpadda

Dosering: Sumpsköldpaddan utfodras när den är hungrig. Prova dig fram. Det är onaturligt att inte äta varje dag. Utfodringsanvisningar: Ge pelletsen uppblötta. Övrigt: För att avgöra om du ger tillräckligt kan du väga din sköldpadda regelbundet. Vikten ska öka hela tiden. Går den ner i vikt är något fel. Antingen får den för lite mat, eller fel mat, eller är den sjuk. Fodret åt allätare kan ges flera gånger om dagen i småportioner eller mer sällan. Små sköldpaddor bör utfodras ofta ibland flera gånger om dagen. I naturen har de alltid tillgång till mat-dygnet runt, och det är de själva som väljer när och vad de vill ha. Djurdoktorns foder är speciellt framtaget för att komplettera de flesta sumpsköldpaddors behov av både animaliska och vegetabiliska näringkällor. Som namnet anger, så lever sumpsköldpaddor både i vatten och på land, men är näringsmässig mer lik vattensköldpaddan än landsköldpaddan. Utfodringen skiljer sig en hel del mellan de olika sumpsköldpadds arterna och det finns även en stor variation i andelen vegetabiliska/animaliska födoämnen beroende på sköldpaddornas ålder, tillgång i naturen, samt vad de olika arterna väljer att äta. De animaliska ingredienserna i en sumpsköldpaddas liv är de som inte kräver alltför stor prestation på jakt, och det är huvudsakligen diverse insekter, sniglar, spindlar, larver, puppor, maskar, insektsägg mm.

Mer om sump och vattensköldpaddor

I vårt dagliga klinikarbete ser vi att det finns inget torrfoder på marknaden som kan täcka allt ditt djur behöver. Det finns en mängd fodertillverkare som hävdar att det är så, men på kliniken ser vi att det inte är så. Det helt avgörande när det gäller utfodring och miljö är förstås vad du har för art av sköldpadda. Det är därför viktigt att få en artbestämning gjord. Det skiljer en hel del mellan olika arter vad de ska ha för miljö och foder. Vår rådgivning här är mer generell, och den leder förvisso till att din vatten eller sumpsköldpadda inte får några utfodringsrelaterade brister, men den är inte optimal för alla arter. Kontakta din lokala reptilförening för hjälp med artbestämning så du är säker på att du ger din sköldpadda rätt foder.

Råvarorna är annorlunda här i Norden och saknar dessvärre mycket av vad sköldpaddorna äter i naturen. Genom att tillsätta olika fodertillsatser i fodret kan vi undvika många sjukdomar som beror på felaktig utfodring. Sköldpaddor som utfodras fel, får brister och de visar sig ofta som skaldefekter ex mjukt skal hos yngre individer, och som mer kroniska tillväxtproblem hos de äldre.  De äldre får ex. ojämna skal, ögonproblem, blodbrist, munröta, bölder, dålig aptit samt problem med både övervikt och undervikt. A och C-vitaminbrist är mycket vanligt, och uppstår oftast på grund av att sköldpaddorna får för lite variation i sin utfodring. På Djurdoktorn väger vi alla sköldpaddor och gör en uppskattning om en eventuell över eller undervikt existerar. Det är vanligt att vi får in sköldpaddor som är totalt avmagrade och uttorkade. Just uttorkning, det vill säga när sköldpaddan har för liten andel vätska i sin kropp, är ett allt vanligare problem som måste uppmärksammas. Du kan förebygga detta genom att själv väga ditt djur regelbundet. Flertalet sköldpaddor och reptiler, dricker normalt inte vatten från ”skålar” och liknande artificiella vattenkällor, utan de upprätthåller sin vätskebalans med hjälp av hög luftfuktighet, samt fukt och vatten genom dagg på växter samt vätska från fodret mm. De flesta arter lever naturligt med en luftfuktighet som är annorlunda än vad vi erbjuder dem i fångenskap. De får kronisk uttorkning av den alltför torra luften de får i fångenskap, och det ger en rad problem exempel njursjukdomar, felaktig ömsning, rinnande ögon, samt svårigheter vid defekation (att bajsa), som ex hård avföring. Eftersom uttorkning är så vanligt, utan att ens du som djurägare märker det till att börja med, så rekommenderar vi alltid att ge torrfoder i uppblött skick. Det är även bra att vattenspraya allt du ger som foder, så det innehåller ordentligt med vätska. Torrfoder får aldrig ges torrt åt sköldpaddor eller reptiler, eftersom det kan förorsaka bland annat njurproblem och förstoppningar. Det är onaturligt för dem att äta torrt foder.

Gör så här: Dela pelletsen i lagom stora delar. Blöt upp dem några minuter. De är lagom när de har svällt lite, men ändå inte förlorar sin sammanhållande konsistens. Hälften av sköldpaddans utfodring kan bestå av DJURDOKTORNS Vatten och Sumpsköldpaddsfoder, och ¼ kan vara vegetabilier ex akvarieväxter, och ¼ kan vara de animaliska produkterna. Små sköldpaddor äter flera gånger varje dag och ska därför ha tillgång till foder flera gånger dagligen. Mest troligt ska vuxna sköldpaddor också äta varje dag trots de ”vanliga och onaturliga rekommendationerna” att ge foder var annan till var tredje dag.
Det ska alltid finnas tillgång till vattenlevande växter av så många arter som möjligt samt levande fiskar av flera arter och rätt storlek. Är de för stora äter sköldpaddan inte av dem. Ge även andra gröna växter, ex maskrosblad, gröna bönor, klöver, gräs, romansallad. Variera även mellan olika vattenlevande insekter och mollusker. Sköldpaddor ska alltid ha en mycket varierande kost ser vi på kliniken-annars blir det hälsoproblem förr eller senare.
Kontrollera att sköldpaddan får i sig rätt mängd foder genom att väga den ett par gånger i månaden. Den ska sakta men säkert gå upp i vikt eftersom de växer hela sitt liv. De växer mer under sina första år, och tillväxten planar sen långsamt ut och blir mindre. Den ska inte gå ner i vikt, eller öka i vikt för mycket. Det kan vara ett tecken på sjukdom.

Exempel på allätande ödlor: skäggagam, dvärgskäggagam, vattenagam, kragagam, vissa basilisker, vissa varaner, vissa geckoödlor, dock ej leopardgecko eller tokaygeckos vilka är insekts och köttätare, vissa skinkar, vissa teguödlor, vissa leguaner dock ej grön leguan som är  folivor dvs. lövätare, samt herbivor dvs, äter örter.

En allätande ödla, s k omnivor, är en ödla som äter foder från både växtriket och djurriket. Det är vanligt att allätande reptiler med stigande ålder tenderar att äta mer vegetariska komponenter än animaliska. Därför ska utfodringen även anpassas efter stigande ålder hos ödlan.

95 % av sjukdomar hos allätande ödlor är utfodrings- och miljörelaterade. Det är flera sjukdomstillbud som vi behandlar dagligen med att korrigera utfodringen samt att tillföra diverse tillskott, eller ta bort olämpliga tillskott.

Det mest “alarmerande” just nu är att ödlorna överdoseras med vitamin D3 och kalk, samt att ödlorna får i sig för lite vatten.

Nästa vanliga orsak till allvarlig sjukdom, som är utfodringsrelaterat, är att det i utfodrings-rekommendationer framstår som om att det skulle räcka med att ge ett fåtal sorter av  animalisk föda, ex syrsor, zophobas och någon annan insekt. Samma gäller med frukt, grönsaker, bär, fibrer, foder mm.

Med tanke på artrikedomen som finns i sällskapsdjurens naturliga miljö, samt på sjukdomsfrekvensen hos ödlorna, så måste näringskällorna breddas väsentligt hos våra sällskapsdjur. Du måste ge väldigt många olika foder varje dag till din ödla.

Det kan visa sig bli ett svårt projekt om detta ska komma från naturliga råvaror som insektsägg, insektslarver, puppor och slutligen slutprodukten, ex en skalbagge. För att få variationen och utfodringen heltäckande måste antalet insekter varieras och det kan röra sig om 30-50 arter med deras inbördes utvecklingsstadier!

Det gäller samma även för den vegetabiliska delen av utfodringen – tillför så många som möjligt av de föreslagna grödorna per dag.

För att minska ”bördan” av att ständigt ge av samtliga dessa livsnödvändiga fodren, har Djurdoktorn utvecklat ett basfoder som är ett kompletteringsfoder åt de animaliska och åt de vegetabiliska fodren.

Djurdoktorns Basfoder kan kompletteras med kalk och vitaminer.

Utfodringsanvisningar: Blöt upp DJURDOKTORNS Basfoder med vatten. Blanda 2/4 delar uppblött foder med 1/4 del hackade grönsaker samt 1/4 del hackad frukt.

Exempel om du tar 2 matskedar uppblött Djurdoktorns Basfoder och blandar det med 1 matsked hackade grönsaker och 1 matsked hackad frukt. Blanda allt väl och ge det på förmiddagen om du har en dagaktiv ödla. Vissa ödlor ska utfodras flera gånger per dag, och om så är faller med din, kan du göra i ordning allt på samma gång och sen förvara det i kylen tills det är dags för nästa utfodring. Utfodra alltid din ödla med rumsvarmt eller lite varmare foder.

Du kan göra denna blandning i större mängd och kan då ta 2 dl uppblött foder samt 1 dl av de hackade grönsakerna och 1 dl av den hackade frukten och blanda ihop hela härligheten.

Alla ödlor har även behov av att äta levande insekter av olika anledningar. Dels ger insekternas rörelser och ljud upphov till en piggare och alertare ödla. Det ger signaler till jakt = att röra sig. Insekterna ger även näring. Insekter är nyttiga djur näringsmässigt sett, men det beror på i vilken mängd du ger dem samt vilka typer av insekter du ger.

A och O är mångfald, och jag menar då allt din ödla ska få av flera olika arter insekter, samt att de olika arterna ska vara i olika utvecklingsstadier.

Frilevande i naturen äter en ödla säkert mellan 50-100 olika arter av insekter och de är dessutom i olika utvecklingsstadier och ålder, ex från ägg, larv, puppa, skalbagge, fjäril m m.

Både de olika arterna likväl som de olika utvecklingsstadierna har otroligt olika näringsinnehåll.  Din ödla plockar lite här och lite där, beroende på tillgång och beroende på vad de behöver, och vad de orkar ta. Många insekter och vegetabiliska födoämnen är dessutom säsongsbundna, d v s de finns endast under en kort tid, och sen är det något annat som finns i stället. Allt detta ihop ger en stor variation i näringsintaget.

När det gäller nyfödda musungar eller andra ungar från allätande gnagare så kallade ”pinkisar”så har man konstaterat att de har ett bra näringsvärde. Till och med mängden kalk och fosfor är balanserad trots att skelettet inte är mineraliserat, utan till största delen består av brosk. Det finns undersökningar som visar att kalkhalten hos ”pinkisar” är som högst under den första levnadsveckan, och att den därefter avtar för att vara betydligt lägre hos ungar som är mer än en vecka gamla. Den höga kalkhalten hos dessa nyfödda ungar beror sannorlikt på att de diat mjölk från mamman. Det är alltså viktigt att ungarna precis diat för att de ska ha denna höga kalkhhalt. Vill du veta mer om kalk och mineraler, kan du läsa under DJURDOKTORNS Kalk. 

Det som är riktigt farligt för våra sällskapsdjur är när vi fodrar dem för ensidigt! Med ensidig utfodring menar jag att det är få näringsämnen samt för lite variation i det du ger din ödla. De näringsämnen en ödla behöver ska till största delen finnas färdiga i fodret. Ensidig utfodring betyder även att ödlan alltid får samma konsistens på sitt foder. Att äta foder ska inte enbart täcka näringsbehovet. När djur och människor äter gör vi det även för att "motionera" de muskler, nerver, inre organ mm. som är involverade i processen. Annars förlorar de sin spänst och det leder till ytterligare problem.

Det är svårt, kanske omöjligt att tillverka ett foder som innehåller alla näringsämnen som en ödla ska ha. Vi ser ständiga brister och sjukdomar som beror just på felaktig sammansättning av fodret. Det kan vara så att kroppen kräver så pass stor variation i det den får i sej och ska bearbeta. Det finns en hel mängd med olika enzymer och andra organiska ämnen i kroppen som är beredd att ta hand om olika ämnen, både näringsmässigt och konsistensmässigt. Även om vi kan ge dem näringsmässigt vad de behöver för att överleva, så kanske det är helt fel saker för kroppens ursprungliga funktion. Vad händer exempel med de mekanismer som ska ta hand om smältning och nedbrytning av insekternas kitinskal om ödlan aldrig får något sådant?

 Det finns väldigt många arter som vi överhuvudtaget inte ska ha i fångenskap eftersom vi inte kan och vet vad de ska ha för att leva ett bra liv. Vi kan inte konkurrera med ödlans naturliga miljö och utfodring, och ändå gör vi det.

I DJURDOKTORNS Basfoder finns ca 40 olika ingredienser. Konsistensen är alltid samma på det uppblötta fodret. Därför krävs det andra ingredienser som står för det rent mekaniska fördelarna. Därför ska fodret ges tillsammans med råa frukter och bär samt grönsakshack samt olika typer av insekter och varmblodiga djur - anpassat till ödlans storlek. Med DJURDOKTORNS Basfoder som tillskottsfoder, blir dock inte kraven lika stora på dig som djurägare. Fodret täcker upp flera vanliga utfodringsrelaterade brister under förutsättning att du använder det enligt våra föreskrifter.

Exempel på frukter och bär : jordgubbar, hallon, blåbär, melon, färska eller torkade fikon, äpple, mango, papaya, persika, annanas, kiwi, aprikos, passionsfrukt, päron.

Det kan vara klokt att undvika avokado, eftersom vi inte vet om det är hälsosamt åt reptiler. Fåglar som är besläktade med reptiler, och har likartade fodervanor, tål inte avokado.           

Exempel på grönsaker : gröna bönor, morotsblast, squash, maskrosblommor och blad, olika friväxande ogräs ex. groblad, kirskål, åkervinda, sommarfibbla, kruskräppa, snårvinda, kärringtand, olika vickerarter, mjölktistel, gräs och olika klöversorter. Diverse örter ex basilika, persilja, dill, citronmeliss. Kålrot och blast, krasse, vattenkrasse, kokt sötpotatis, kålrabbi, blandade böngroddar, blandade kokta bönor-finns säkert 10 olika sorter att tillgå, sparris, svamp, olika färgade paprika, majs, ruccola, ärtor, rädisa, broccoli, romansallad, escarolesallad, endivesallad, machesallad, savoykål, vitkål, grönkål, mangold, spenat, kinakål.

Ge även insekter dagligen eller så ofta ödlan behöver det. Insekter går att köpa ”färdiga” i djuraffärer och på internet. Du kan även föda upp dem själv. Köp eller föd upp så många olika arter som möjligt, och ge din ödla. Variationen behöver inte vara dagligen, utan du kan variera dem över tiden. Exempel om du bara har skalbaggar just nu så låter du din ödla äta dem, och när det är dags att förnya inköpen eller aveln, så byter du art eller utveckingsfas på insekten.

Enligt vissa undersökningar som gjorts i Afrika och Sydamerika på konservering av insekter, har man haft överraskande bra näringsvärden även på dem. I flera av dessa länder konserverar man insekter till människoföda. Det anses tom. vara bättre näringsmässigt än vanligt varmblodskött. Detta gör att man även kan tänka sig att ”dryga ut” de färska insekterna med torkade eller burkkonserverade insekter. Tror dock att vi ska betrakta det som ”nödproviant” tills vi vet mer. Proportionerna av insekter och Djurdoktorns Basfoder med frukt och grönt (Djurdoktorns Basfoder +frukt+grönt kallar jag ”blandningen”) kan vara 1 del insekter till 2 delar av blandningen.

Generellt gäller att insekter som är i utvecklingsstadiet, som ägg och larv, innehåller mer energi i form av fett än vad mer utvecklade insekter gör. Det kan vara bra att ge lite extra av de utvecklingsstadierna ( ägg och larv) om du har en mager ödla. Är ödlan däremot normal eller har extra hull, ger du den mer av fullt utvecklade insekter.

Väg ödlan på en digital våg 1 gång/vecka. Notera vikten i ett schema. Går ödlan sakta men säkert upp i vikt, så utfodrar du med rätt frekvens och mängd, men ökar den ej i vikt, behöver du ge oftare och mer foder. Ökar den onormalt fort i vikt, kan det vara anledning att ge foder med mindre näringsvärde.

Beroende på ödlans storlek, samt vilken art det är, kan utfodringsfrekvensen vara flera gånger/dag till några gånger i veckan. Kontakta en intresseförening för den slags ödla du har, så kan du få råd och anvisningar från dem. Du hittar dem bland våra länkar. Utse en strategisk utfodringsplats dit ödlan / ödlorna gärna går och äter. Har du flera ödlor ska du också ha flera utfodrings och vatten ställen.

Det viktigaste livsmedlet av alla – vatten – ska alltid finnas tillgängligt hos alla ödlor. Det finns ödlor som inte normalt dricker vatten från en vattenkälla på marken, utan endast dricker från blad och växter, antingen efter regn, eller dagg. Du får ta reda på hur din art av ödla gör, men generellt gäller att alla ödlor ska ha tillgång till dricksvatten i terrariet i form av nedsänkt skål eller liknande och i förekommande fall även i form av vattenfall, fuktiga växter eller liknande.

 Det är stora problem med ödlor som inte har tillräckligt fuktigt i sina terrarier. Dessa ödlor är ständigt  uttorkade och det frestar hårt på bl.a njurarna. Tyvärr beter de sej ganska  normalt i alla fall, så det går inte att att ”se” på deras beteende. Blodprover ger en bra måttstock på hur läget är. Ett utmärkt sätt att kontrollera luftfuktigheten i sitt djurs terrarium är att ha en hygrometer, dvs en fuktmätare. Hygrometer och termometer ska finnas i alla terrarier, gärna på flera ställen, och du ska som djurägare läsa av dessa flera gånger per dag och justera temperaturen och luftfuktigheten.